Har du grälat med din partner nyligen?

I så fall kan det kanske vara intressant att veta lite om skillnaderna könen emellan. Rent biologiskt så är män och kvinnor olika – även i hjärnan. Pojkar har t.ex. större hjärna än flickor – men det tar längre tid för dom att lära sig använda den. Det är ju ingen nyhet att flickor utvecklas tidigare än pojkar, och det finns forskare som anser att det beror på just att pojkars hjärnor är större. Det tar helt enkelt så mycket energi för deras hjärnor att växa så den räcker inte riktigt till för att utveckla t.ex. språk och mototrik i samma takt som flickor.

För att återgå till gräl då. En gång i tidernas begynnelse var det viktigt att kvinnan i detalj kom i håg en situation som hotade henne på ett eller annat sätt.  Kvinnor har högre nivåer av hormonet östrogen. I stress-situationer förlänger det utsöndringen av ett annat hormon, nämligen kortisol som är ett stresshormon. Östrogen aktiverar också en större del av nervcellerna i hjärnan. På så vis ger det kvinnans hjärna det nödvändiga nätverket för att upprätta en detaljerad minnesbild av ett händelseförlopp. Det är en förmåga som gör kvinnan väl rustad att ta hand om sina barn eftersom hon kommer ihåg hotfulla situationer kan hon undvika dem i framtiden.

Om män, å andra sidan, haft samma förmåga att komma ihåg detaljer, så hade antagligen människosläktet dött ut. Det hade ju lett till att de kom ihåg varenda liten obehaglig detalj i senaste mammutjakten. Hur kallt det var, hur hungriga dom var, hur ont det gjorde att få en mammutbete i låret osv. Med alla de dåliga minnena är det inte trolig att männen hade gett sig ut på jakt igen. Så kanske är det för rasens överlevnad som mäns hjärnor fungerar annorlunda än kvinnors. De har inte samma förmåga att kommma ihåg detaljer, och de glömmer obehagliga situationer snabbare.

Det här kan kanske förklara varför ett gräl ofta slutar med att mannen reser sig och lämnar diskussionen med ett surt -Varför måste du dra upp den gamla historien? Det har väl inte med saken att göra? För mannen har det verkligen inte med saken att göra. Han har för länge sedan glömt vad den gamla historien handlade om. För kvinnan, som känner att den nuvarande situationen påminner om den gamla, ringer alla alarmklockor. För då, en gång för länge sen, var osämja inom familjen ett stort hot. Om mannen i vredesmod fick för sig att lämna sin familj var deras existens hotad. Evolutionen har kanske inte riktigt hängt med här, men det är ofta utifrån dessa urgamla överlevnads-strategier som vi reagerar.

Så om en man säger att han inte kommer ihåg – tro på honom! Om du upplever att en kvinna har ett förbluffande minne och envisas med att använda det – här har du kanske en del av förklaringen…

Detta löser ju inte problemen, men kan förhoppningsvis ge en viss förtåelse för varandra.

Marinette V – man lär så länge man lever :-)

Alla hjärtans dag….

14 februari, ett datum som för många nästan är lika magiskt som fredag den 13. Vilket vi för övrig har både februari och mars i år…Det är kanske tur att Alla hjärtans dag kom att bli 14 och inte 13!

Det finns lite olika historier om hur Alla hjärtans dag, eller Valentines day, har uppkommit. Några menar att det kommer från en kristen martyr vid namn – just det – Valentine. Nån gång på medeltiden kom så datumet 14 februari att förknippas med romantik och kärlek. I Ryssland finns en mer romantisk/tragisk historia. Den noble Sankt Valentine skar ut sitt pulserande hjärta och sände till sin älskarinna, som en symbol på evigt brinnande kärlek, efter att hon avvisat honom….

hearts-of-fire

Det är en teori om varifrån seden har kommit att sända hjärtformade kort med kärlekshälsningar till den man älskar. Det var i England man först började kommercialisera ideén med Alla hjärtans dag. Det var där de började med att sälja hjärtformad choklad,  annat hjärtformat godis och det var visst också de som kom på att man kunde ge sin älskade hjärtformade smycken, röda rosor eller varför inte ett rött hjärtformat gosedjur…

Det sägs att det säjls 1 billion Valentines kort världen över – det vill säga att detta har blivit den dag man firar med att sända kort, som är näst störst, efter julen….

Så kanske kan det vara en god ide att sända ett kort till den man älskar – ett gyllene tillfälle att uttrycka sin kärlek.  Se till att få det gjort i år! Denna uppmaning riktar sig faktiskt mest till alla män där ute – för 85% av alla kort som skickas kommer från kvinnor….. Så skärpning alla män som har en ni älskar, men missar detta utmärkat tillfälle att visa henne det!! En sån liten, enkel gest som gör att man känner sig speciell och ihågkommen kan liva upp vilken relation som helst-den lilla ansträngning det är att sända ett kort skulle det ju vara värt kan man tycka..

Marinette V ;-)

Dejting på franska

vin

I Frankrike finns en dejtingsajt som man får tillträde till när man köper vin. Och dricker upp det. Eller häller ut det om man nu inte tycker om vin men ändå vill ha tillgång till just denna sajt. Dessa speciella vinflaskor finns att köpa i butiker lite runt om i Frankrike och det finns vitt, rose och rött. Tjejer ska ta dom flaskorna med rosa kork och killarna ska, inte helt oväntat, ta dom flaskorna med ljusblå kork.

När man så druckit upp vinet kan man, på etikettens baksida, se en kod. Koden skrivs in ihop med personlig information, och sen är det bara att lätt berusad, släppa alla hämningar och med dödsförakt  kasta sig ut i cyberspace för finna kärleken….

Så till er som har provat allt det vanliga kan kanske detta vara ett alternartiv…. En fördel om man kan franska förstås…. Och så krävs de ju en tripp till Frankrike för att få tag på flaskan med koden…. Men det är väl inte så illa med en tur dit!

Marinette V

Datingproblem…

Visste ni att man kan få ångest av att söka efter den rätte?

Det finns forskare som menar att det är ångestframkallande, denna ständiga jakt på den perfekte partnern. De delar in männskorna i två kategorier. Den praktiske och perfektionisten. Praktikern tittar lite här och där och bestämmer sig sen för nån som verkar bra. Praktikern är ganska nöjd med livet.

Värre är det för perfektionisten! Han/hon går verkligen in för sitt letande och nöjer sig inte förrän de hittat ” den bästa”. Ångesten framkallas av att perfektionisten inte kan släppa tanken på om denna person nu verkligen ÄR den bästa…. Det finns ju så många fler – tänk om det finns nån ännu bättre där ute….. De blir helt enkelt aldrig nöjda. Tvivlar konstant på sitt eget val av partner.

Ett annat problem är att vi aldrig riktigt vet vad vi tänder på. Det vi tror att vi vill ha är inte alltid det som vi i verkligheten fastnar för. För nätdejtare ställer detta till problem. Studier som gjorts visar nämligen att efter en tid av mejl, chatt och telefon kontakt, så kommer dagen då man ska mötas. Och efter att ha bildat sig en uppfattning om en person med elektronikens hjälp, där formuleringsförmåga, ditt språk och humor är det viktigaste, så upptäcker man inte förrän man står öga mot öga, att DET fattas. DET som gör att man aldrig vill släppa varandra igen.

Det visade sig alltså att de som sökte en sportig person för en aktiv fritid i verkligheten fastnade för den filosofiska typen som helst sitter i soffan eller på cafeet och diskuterar Platon. De som sökte stabilitet och någon att diskutera  penionsföräkringarna med föll för spontana, utåtriktade människor som inte spekulerade mycket över livets allvar. Några av personerna i undersökningen fick brått att ändra sina profiler….

Vägen till sjävlkännedom och lycka är inte alltid rak – men bakom varje krök väntar nya möjligheter att finna den man aldrig vill skiljas från…

Marinette V :-) pussande-skelett

Distansförhållande – på gott och ont

karlek

Nu för tiden, när olika elektroniska medier har krympt världen, är det lätt att få kontakt med människor var som helst på jorden. Datingsajternas stora frammarsch t.ex. De gör det möjligt att hitta en partner var som helst i världen, och utbudet verkar oändligt.

Om man kommer i kontakt med nån som bor långt bort, kanske i ett annat land, så kan det  kännas väldigt nytt och spännande. Nytt språk, nya traditioner och om man kommer så långt att man träffas och blir förälskad, även en helt ny miljö. Det hela har karaktären av ett äventyr. Men hur blir det sen? Om man kommer underfund med att Prinsen inte har tänkt sig att flytta? När man inser att man själv inte heller vill eller kan flytta? Hur får man ett distansförhållande att fungera? Finns det nån gräns, räknad i kilometer, som avgör om det alls är möjligt?

Det finns ett amerikanske ordspråk som säger ”distance is a killer” och vi har ett svenskt talesätt som säger ” kärleken växer med avståndet”. Motsägelsefullt, eller en fråga om ens egen inställning? Eller en kulturkrock, kanske?

Några saker ska man ha klart för sig om man inleder ett distansförhållande. Det blir aldrig som ett vanligt förhållande. Vissa perioder lever man i princip ”singelliv”. Inte sett i trohetsperspektiv, men på så sätt att man är ensam om alla dessa små vardagliga beslut och händelser. Och det är svårt att dela dom via telefon eller internet. Den begränsade tid man har kontakt med varandra gör det svårt att dela vardagen, och leder lätt till -varför har du inte sagt det? – situationer. Man kan lätt känna sig utanför den andres liv. Svartsjuka kan ju också ställa till problem, och den risken är större i ett distansförhållande helt enkelt därför att man inte har den där dagliga insikten i den andres liv. Men den tid man spenderar tilsammans blir väldigt intensiv och det är en underbar känsla.

Distansförhållanden är på gott och ont, som så mycket annat här i livet. Man tröttnar inte på varandra så lätt, man slipper plocka upp den andres sura sockar från golvet, och man en annan slags frihet i vardagen. Ingen som undrar när man kommer hem eller när middagen är klar.Det kan ju upplevas både som en fördel  likaväl som det kan vara trist att inte ha någon som väntar på en, inte har någon som finns där i dagligdan…

Men kärleken övervinner allt sägs det ju, och för vissa människor kan nog denna typen av förhållande fungera alldeles utmärkt! För på sätt och vis är det ju lite som att både ha kakan och äta upp den. Man hör ihop med någon, har kärlek i sitt liv, samtidigt som man är fri från de vardags-förpliktelser och den hänsyn som ett ”normalt” förhållande innebär.

Så fortsätt tro på kärleken!

Marinette V

Polyamorösa förhållanden – är det framtiden?

Jag har just hört talas om polyamorösa förhållanden. Det ställer alla gamla normer och värderingar på huvudet.

Det innebär att man har flera olika relationer samtidigt. Även om man är gift. Och det är inte samma sak som ett s.k. fritt förhållande, där man har sex med vem man får lust till, utan här har man verkligen relationer till flera samtidigt. Fast man bor bara ihop med en, den man är gift med….

Tanken är att man kan inte äga nån annans kropp. Frun ska kunna ha sex med en annan man på soffan, medans maken är i köket och fixar fika till alla tre, samtidigt som han gläds åt att frun har det skönt…

Svartsjuka då? Nä det ska ju helst inte finnas med i bilden. Men om en av parterna skulle ha nåt att invända emot någon av den andres relationer, så bör den avslutas. På det sättet visar man sin trohet mot den man är gift med, i ett polyamoröst förhållande.  Jag förstår inte riktigt det, för i så fall har man väl en viss ägandeförnimmelse av partnerns kropp. Eller?

Det kan ju också betraktas som en gyllene medelväg mellan 60-70-talets hippie kultur som gick ut på att man delade allt med sina vänner, och det vanliga monogama förhållandet… Både ha kakan och äta den…

Undrar hur man formulerar sin profil på en dating sida om man har ett polyamoröstförhållande? Kvinna, gift, polyamorös, söker män för seriösa förhållanden…. Men det är klart, det kan ju ha fördelar – en som kan laga mat , en som kan fixa bilen, en som kan renovera huset…

Nä, det är nog inget för mig. Dessutom har jag sån tur så att Mannen i mitt liv kan alla de här sakerna…och lite till;-)

Ha en god helg, och lycka till alla ni som tänker pröva på ett polyamoröst förhållande!

Marinette V

Dating-profiler utan bild….

Vad tänker man när man läser en dating-profil utan bild? Läser man de överhuvudtaget?

ram1Tänker man – Det här måste vara en ovanligt ful person. Eller tänker man – Nåt skumt här. Vill han/hon inte bli igenkänd? Har personen i fråga kanske redan ett förhållande?

Och hur är det med vår självuppfattning?? Är den realistiskt och ärlig? Kanske är det bättre utan bild, än med en bild som är missvisande.  Och så kan man ju hoppas de som inte egentligen är singlar, tänker sig om. För det finns riktigt många där ute på sidorna som faktiskt gärna vill ha ett förhållande, som är seriösa. Det känns inte riktigt schysst mot dem, att det faktiskt är ganska vanligt, att folk lägger in sina profiler i andra syften. Kanske bara för att få bekräfltelse, se om det går, om de fåt några svar osv…. Rätt som det är har de skapat förhoppningar, och besvikelse, och ilska, hos en annan människa, när sanningen kommer fram.

Och det får man ju hoppas att den gör innan det gått för långt!  Så tänk er om alla ni där ute  i dating-djungeln! Det finns väl vissa oskrivna regler om etik och moral som borde gälla i detta sammanhanget också…

Ha en bra måndag / Marinette V

Dating-myter

hearts-of-fire 

Det finns flera böcker med raggnins tips till män. Och många av dom verkar ha en sak gemensamt. De lär männen att vara en ”bad guy” .  I den felaktiga tron att bad guys gets all the girls…. Jag menar i dessa tider – vilken kvinna vill slösa energi på en man som spelar arrogant skitstövel?? Så här tänkte jag ta livet av några av de myter som förekommer i vissa böcker.

 

*Ignorera henne

  Som sagt, vem orkar bry sig om en som inte verkar intresserad?  Jag tror inte att den taktiken är särskilt lyckad. De flesta kvinnor jag har talat med vill bli uppvaktade, Tycker om att få blommor eller choklad. Tycker om att få ett sms en timmer efter första daten… Uppmärksamhet ger bekräftelse, och det tycker alla om att få!

 

*Pengar och utseende

Jaa, det var ju en gång i tiden så att kvinnor var beroende av män för sin försörjning. Det är de inte längre. De flesta är fullt kapabla att själv släpa hem bytet som försöjer dom. Och flertalet av oss, ser till andra egenskaper än utseende. Vad hjälper det att ha en Brad Pitt eller Orlando Bloom kopia att visa upp för vännerna, om man inte kan känna samhörighet, gemenskap, attraktion för den personen? Enklare att ha en plansch på väggen….

 

*Raggningsrepliker

De finns det gott om! Lyckade och mindre lyckade….jag blev en gång liknad vid en smaskig falafelrulle i ett försök att ragga – vet inte om det var en komplimang – beror väl på om han hade falafel som älsklingrätt… Raggningsrepliken, eller öppningsrepliken för att få igång ett samtal, är ganska oviktig, om man inte förmår att hålla samtalet vid liv. Om man inte kan lyssna och verka intresserad av vad som sägs, ställa frågot osv.  Ja, kan man inte det,  då hjälper inte den mest välgenomtänka, intelligenta, humoristiska raggningsreplik i världen…

Det finns säkert fler, men detta är några vanligt förekommande. Kanske är det nån som blir lättad av att läsa detta, och nån som har  plöjt igenom alla böcker i ämnet, som känner sig lite lurad…Oavsett vilket-ge inte upp hoppet om att hitta den rätta!

Marinette V ;-)

Singellivets konsekvenser….

Det är många saker som är annorlunda när man är singel. En del blir mer märkbara när man är singel i min ålder än när man var 25-30. När man var yngre, så slapp man höra alla kommentarer i stil med: Det kan ju inte vara kul att vara ensam i din ålder. Eller: Nu måste du skynda dig att hitta en man-nån du kan åldras ihop med. Du blir ju inte yngre… Eller: Tänk dig nu för-är det inte bättre att du och Xet flyttar ihop igen. Det är ju så svårt att anpassa sig till nya människor när man är i din ålder….

Efter någar år i parförhållande, så tenderar ju också ens umgänge att förändras. Man umgås mest med andra par. Också där blir det uppenbara problem när man blir singel. Plötsligt uppfattas man som en alien från en okänd planet som hotar att kidnappa alla gifta män i bekantskapskretsen, ta dom med i rymdskeppet och förföra dom dem utomjordiskt sex…. Kort sagt – umgänget med andra par försvinner i stort sett helt. Det hotfulla femte hjulet, eller nåt… På sin höjd kan det bli en förmiddagsfika, när mannen är i tryggt förvar på sitt arbete..

Och så kom vi osökt in på jobb – Vet inte hur många som ifrågasatt om jag nu också klarar att sköta mitt jobb, nu när jag också ska passa Hund, Hus och Barn ensam… Dessutom blir det plötsligt lovligt för Macho -Mats att säga att ingen kvinna kan leva utan en man. För Läckra-Lars, som tror att han Guds gåva till kvinnorna, att klappa mig på rumpan. Det blir visst också lovligt för Tysta Generade-Thomas att sända halv perversa mail och sms…

Med allt detta emot sig är det inte alltid lätt att vara SuperLyckligSingel – och det förväntas man ju vara…

Rebecka Q – tanklös?

Klychor och klicheér-vad har vi dom till???

Vad jag blir trött på alla klicheér  folk använder sig av. Jag själv också, tyvärr…:-/ Sen jag blev singel, vet jag inte hur många gånger jag har hört ”mister du en står dig tusen åter”… Den är väl sen, typ, stenåldern,  eller nåt. Klassas mer som ordspåk tror jag. Det finns modernare varianter också.

 

”Vi har växt ifrån varandra” är en sån.  Finns det någon flitigare använd ursäkt för att lämna ett förhållande?  Man ska ju inte kasta sten när man sitter i glashus, för använda ännu en, men är inte meningen med förhållande att man ska anstränga sig för växa tillsammans? Sida vid sida – inte var för sig som verkar vara det vanligaste nuförtiden.

Nu för tiden ska man helst också ”vila i sig själv”…Ännu än  klycha som snart är utsliten! Jag tänker inte vila i mig själv förrän jag blir så gammal så att jag inte kan annat!  När man kommit så långt att man kan ”vila i sig själv” har man ju slutat söka, slutat reflektera, har inte längre nån vilja att lära. Det är iaf min uppfattning om de jag känner, som säger sig ”vila i sig själva”….

 

”Tiden läker allla sår” – eller?? Jag vill påstå att tiden gör att vi vågar riskera att få nya… De flesta av mina sår har jag fortfarande med mig – de har gjort mig till den jag är. Och jag tror aldrig att de läker så mycket så att de inte kan gå upp igen…särskilt inte kärleks sår.

 

Visst finns det tillfällen när alla dessa klychor och klicheér funkar, men används de inte ofta för att komma ur en diskussion? När man inte vet vad man annars ska säga? Eller för att legalisera sina handligar. ”Tala är silver men tiga är guld” kan ju gömma sig bakom när man har undlåtit att säga sanningen – eller tigit ihjäl att möjligheter till att förbättra en situation eller kanske sitt förhållande – som så kanske resulterar i att man ”växer i från varandra”, och då ska man gå en kurs för att lära sig ”vila i sig själv”, låta ”tiden läka alla sår” och sen tro på att ”mister du en står dig tusen åter”. Och så kan man börja om igen….

Rebecka Q – funderingar 

 

« Äldre inlägg

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.