Vi ska vara bästa vänner för alltid! Hur många gånger sa man inte det när man var liten?
Nu som vuxen har man lärt sig att det är skillnad på vänner och vänner. Eller så betyder vänskap bara olika för olika personer. En del vänner har man kontakt med ganska ofta, kanske dagligen, men är de riktiga vänner? Andra pratar man bara med ett par gånger om året, är den vänskapen bättre eller sämre?
Jag har en speciell vän. VÄNNEN med stora bokstäver. Vännen finns där alltid. Har alltid tid för mig. Tycker aldrig att mina problem är löjliga. Förstår mig. Och vktigast av allt: Ifrågasätter mina tankar. Jag blir oerhört frustrerad när mina tankar, känslor eller åsikter ifrågasätts, men, faktum är att det hjälper en ofta att lösa problemet. Vännen löser inte problemet åt mig, men när Vännen ifrågasätter mig och mina åsikter så tvingas jag ju också att försöka hitta ärliga svar. Svar som kan tillfredställa även en kritisk lyssnare, inte bara svar som jag kan gömma mig bakom för att slippa se en eller annan mindre smickrande sanning om mig själv.
Min mormor brukade säga att söker du förståelse-gå till en kvinna med ditt problem. Söker du en lösning-gå till en man med ditt problem. Vännen ger mig både försåelse och hjälp att finna lösningar.
Många av mina vänner, både manliga och kvinnliga, är jättebra på att klappa på axeln och vara förstående. Få vänner engagerar sig tillräckligt för våga ifrågasätta. Det verkar ofta ganska provocerande. Själv är jag desvärre ofta ryggklappar-typen.
Men en dag kom Vännen till mig ett problem. Jag försökte att ge det jag hade fått. En blandning av förståelse och ifrågasättande. Det är inte så jag brukar vara. Vännen hade nog enbart kommit för att få en klapp på ryggen, för nu är vi inte så goda vänner mera.
Konstigt att det som man tidigare varit överens om var något bra, något som var ganska unikt vid vår vänskap: nämligen att kunna ifrågasätta sin vän, att kunna respektera att man inte alltid har samma uppfattning, bara gäller när man lever upp till vad Vännen förväntar. Det var kort sagt inte ok att jag ifrågasatte. För det brukar jag inte göra…
Så om ni vill behålla era vänner: ändra er inte för mycket, försök inte att göra saker på nytt sätt, låt alla gamla mönste och roller förbli som de alltid varit.
Ska man vara besviken över en klart försämrad vänskap, eller lättad över att ha kommit till insikt om hur den vänskapen egentligen fungerar?
Rebecka Q som för dagen är singel med en vän mindre :/
