Datingbloggen

Vad jag blir trött på alla klicheér  folk använder sig av. Jag själv också, tyvärr…:-/ Sen jag blev singel, vet jag inte hur många gånger jag har hört ”mister du en står dig tusen åter”… Den är väl sen, typ, stenåldern,  eller nåt. Klassas mer som ordspåk tror jag. Det finns modernare varianter också.

”Vi har växt ifrån varandra” är en sån.  Finns det någon flitigare använd ursäkt för att lämna ett förhållande?  Man ska ju inte kasta sten när man sitter i glashus, för använda ännu en, men är inte meningen med förhållande att man ska anstränga sig för växa tillsammans? Sida vid sida – inte var för sig som verkar vara det vanligaste nuförtiden.

Nu för tiden ska man helst också ”vila i sig själv”…Ännu än  klycha som snart är utsliten! Jag tänker inte vila i mig själv förrän jag blir så gammal så att jag inte kan annat!  När man kommit så långt att man kan ”vila i sig själv” har man ju slutat söka, slutat reflektera, har inte längre nån vilja att lära. Det är iaf min uppfattning om de jag känner, som säger sig ”vila i sig själva”….

”Tiden läker allla sår” – eller?? Jag vill påstå att tiden gör att vi vågar riskera att få nya… De flesta av mina sår har jag fortfarande med mig – de har gjort mig till den jag är. Och jag tror aldrig att de läker så mycket så att de inte kan gå upp igen…särskilt inte kärleks sår.

Visst finns det tillfällen när alla dessa klychor och klicheér funkar, men används de inte ofta för att komma ur en diskussion? När man inte vet vad man annars ska säga? Eller för att legalisera sina handligar. ”Tala är silver men tiga är guld” kan ju gömma sig bakom när man har undlåtit att säga sanningen – eller tigit ihjäl att möjligheter till att förbättra en situation eller kanske sitt förhållande – som så kanske resulterar i att man ”växer i från varandra”, och då ska man gå en kurs för att lära sig ”vila i sig själv”, låta ”tiden läka alla sår” och sen tro på att ”mister du en står dig tusen åter”. Och så kan man börja om igen….

Rebecka Q – funderingar