I Frankrike finns en dejtingsajt som man får tillträde till när man köper vin. Och dricker upp det. Eller häller ut det om man nu inte tycker om vin men ändå vill ha tillgång till just denna sajt. Dessa speciella vinflaskor finns att köpa i butiker lite runt om i Frankrike och det finns vitt, rose och rött. Tjejer ska ta dom flaskorna med rosa kork och killarna ska, inte helt oväntat, ta dom flaskorna med ljusblå kork.

När man så druckit upp vinet kan man, på etikettens baksida, se en kod. Koden skrivs in ihop med personlig information, och sen är det bara att lätt berusad, släppa alla hämningar och med dödsförakt  kasta sig ut i cyberspace för finna kärleken….

Så till er som har provat allt det vanliga kan kanske detta vara ett alternartiv…. En fördel om man kan franska förstås…. Och så krävs de ju en tripp till Frankrike för att få tag på flaskan med koden…. Men det är väl inte så illa med en tur dit!

Marinette V

Visste ni att man kan få ångest av att söka efter den rätte?

Det finns forskare som menar att det är ångestframkallande, denna ständiga jakt på den perfekte partnern. De delar in männskorna i två kategorier. Den praktiske och perfektionisten. Praktikern tittar lite här och där och bestämmer sig sen för nån som verkar bra. Praktikern är ganska nöjd med livet.

Värre är det för perfektionisten! Han/hon går verkligen in för sitt letande och nöjer sig inte förrän de hittat ” den bästa”. Ångesten framkallas av att perfektionisten inte kan släppa tanken på om denna person nu verkligen ÄR den bästa…. Det finns ju så många fler – tänk om det finns nån ännu bättre där ute….. De blir helt enkelt aldrig nöjda. Tvivlar konstant på sitt eget val av partner.

Ett annat problem är att vi aldrig riktigt vet vad vi tänder på. Det vi tror att vi vill ha är inte alltid det som vi i verkligheten fastnar för. För nätdejtare ställer detta till problem. Studier som gjorts visar nämligen att efter en tid av mejl, chatt och telefon kontakt, så kommer dagen då man ska mötas. Och efter att ha bildat sig en uppfattning om en person med elektronikens hjälp, där formuleringsförmåga, ditt språk och humor är det viktigaste, så upptäcker man inte förrän man står öga mot öga, att DET fattas. DET som gör att man aldrig vill släppa varandra igen.

Det visade sig alltså att de som sökte en sportig person för en aktiv fritid i verkligheten fastnade för den filosofiska typen som helst sitter i soffan eller på cafeet och diskuterar Platon. De som sökte stabilitet och någon att diskutera  penionsföräkringarna med föll för spontana, utåtriktade människor som inte spekulerade mycket över livets allvar. Några av personerna i undersökningen fick brått att ändra sina profiler….

Vägen till sjävlkännedom och lycka är inte alltid rak – men bakom varje krök väntar nya möjligheter att finna den man aldrig vill skiljas från…

Marinette V

Nu för tiden, när olika elektroniska medier har krympt världen, är det lätt att få kontakt med människor var som helst på jorden. Datingsajternas stora frammarsch t.ex. De gör det möjligt att hitta en partner var som helst i världen, och utbudet verkar oändligt.

Om man kommer i kontakt med nån som bor långt bort, kanske i ett annat land, så kan det  kännas väldigt nytt och spännande. Nytt språk, nya traditioner och om man kommer så långt att man träffas och blir förälskad, även en helt ny miljö. Det hela har karaktären av ett äventyr. Men hur blir det sen? Om man kommer underfund med att Prinsen inte har tänkt sig att flytta? När man inser att man själv inte heller vill eller kan flytta? Hur får man ett distansförhållande att fungera? Finns det nån gräns, räknad i kilometer, som avgör om det alls är möjligt?

Det finns ett amerikanske ordspråk som säger ”distance is a killer” och vi har ett svenskt talesätt som säger ” kärleken växer med avståndet”. Motsägelsefullt, eller en fråga om ens egen inställning? Eller en kulturkrock, kanske?

Några saker ska man ha klart för sig om man inleder ett distansförhållande. Det blir aldrig som ett vanligt förhållande. Vissa perioder lever man i princip ”singelliv”. Inte sett i trohetsperspektiv, men på så sätt att man är ensam om alla dessa små vardagliga beslut och händelser. Och det är svårt att dela dom via telefon eller internet. Den begränsade tid man har kontakt med varandra gör det svårt att dela vardagen, och leder lätt till -varför har du inte sagt det? – situationer. Man kan lätt känna sig utanför den andres liv. Svartsjuka kan ju också ställa till problem, och den risken är större i ett distansförhållande helt enkelt därför att man inte har den där dagliga insikten i den andres liv. Men den tid man spenderar tilsammans blir väldigt intensiv och det är en underbar känsla.

Distansförhållanden är på gott och ont, som så mycket annat här i livet. Man tröttnar inte på varandra så lätt, man slipper plocka upp den andres sura sockar från golvet, och man en annan slags frihet i vardagen. Ingen som undrar när man kommer hem eller när middagen är klar.Det kan ju upplevas både som en fördel  likaväl som det kan vara trist att inte ha någon som väntar på en, inte har någon som finns där i dagligdan…

Men kärleken övervinner allt sägs det ju, och för vissa människor kan nog denna typen av förhållande fungera alldeles utmärkt! För på sätt och vis är det ju lite som att både ha kakan och äta upp den. Man hör ihop med någon, har kärlek i sitt liv, samtidigt som man är fri från de vardags-förpliktelser och den hänsyn som ett ”normalt” förhållande innebär.

Så fortsätt tro på kärleken!

Marinette V

Jag har just hört talas om polyamorösa förhållanden. Det ställer alla gamla normer och värderingar på huvudet.

Det innebär att man har flera olika relationer samtidigt. Även om man är gift. Och det är inte samma sak som ett s.k. fritt förhållande, där man har sex med vem man får lust till, utan här har man verkligen relationer till flera samtidigt. Fast man bor bara ihop med en, den man är gift med….

Tanken är att man kan inte äga nån annans kropp. Frun ska kunna ha sex med en annan man på soffan, medans maken är i köket och fixar fika till alla tre, samtidigt som han gläds åt att frun har det skönt…

Svartsjuka då? Nä det ska ju helst inte finnas med i bilden. Men om en av parterna skulle ha nåt att invända emot någon av den andres relationer, så bör den avslutas. På det sättet visar man sin trohet mot den man är gift med, i ett polyamoröst förhållande.  Jag förstår inte riktigt det, för i så fall har man väl en viss ägandeförnimmelse av partnerns kropp. Eller?

Det kan ju också betraktas som en gyllene medelväg mellan 60-70-talets hippie kultur som gick ut på att man delade allt med sina vänner, och det vanliga monogama förhållandet… Både ha kakan och äta den…

Undrar hur man formulerar sin profil på en dating sida om man har ett polyamoröstförhållande? Kvinna, gift, polyamorös, söker män för seriösa förhållanden…. Men det är klart, det kan ju ha fördelar – en som kan laga mat , en som kan fixa bilen, en som kan renovera huset…

Nä, det är nog inget för mig. Dessutom har jag sån tur så att Mannen i mitt liv kan alla de här sakerna…och lite till;-)

Ha en god helg, och lycka till alla ni som tänker pröva på ett polyamoröst förhållande!

Marinette V

Vad tänker man när man läser en dating-profil utan bild? Läser man de överhuvudtaget?

Tänker man – Det här måste vara en ovanligt ful person. Eller tänker man – Nåt skumt här. Vill han/hon inte bli igenkänd? Har personen i fråga kanske redan ett förhållande?

Och hur är det med vår självuppfattning?? Är den realistiskt och ärlig? Kanske är det bättre utan bild, än med en bild som är missvisande.  Och så kan man ju hoppas de som inte egentligen är singlar, tänker sig om. För det finns riktigt många där ute på sidorna som faktiskt gärna vill ha ett förhållande, som är seriösa. Det känns inte riktigt schysst mot dem, att det faktiskt är ganska vanligt, att folk lägger in sina profiler i andra syften. Kanske bara för att få bekräfltelse, se om det går, om de fåt några svar osv…. Rätt som det är har de skapat förhoppningar, och besvikelse, och ilska, hos en annan människa, när sanningen kommer fram.

Och det får man ju hoppas att den gör innan det gått för långt!  Så tänk er om alla ni där ute  i dating-djungeln! Det finns väl vissa oskrivna regler om etik och moral som borde gälla i detta sammanhanget också…

Ha en bra måndag / Marinette V

Det finns flera böcker med raggnins tips till män. Och många av dom verkar ha en sak gemensamt. De lär männen att vara en ”bad guy” .  I den felaktiga tron att bad guys gets all the girls…. Jag menar i dessa tider – vilken kvinna vill slösa energi på en man som spelar arrogant skitstövel?? Så här tänkte jag ta livet av några av de myter som förekommer i vissa böcker.

*Ignorera henne

  Som sagt, vem orkar bry sig om en som inte verkar intresserad?  Jag tror inte att den taktiken är särskilt lyckad. De flesta kvinnor jag har talat med vill bli uppvaktade, Tycker om att få blommor eller choklad. Tycker om att få ett sms en timmer efter första daten… Uppmärksamhet ger bekräftelse, och det tycker alla om att få!

*Pengar och utseende

Jaa, det var ju en gång i tiden så att kvinnor var beroende av män för sin försörjning. Det är de inte längre. De flesta är fullt kapabla att själv släpa hem bytet som försöjer dom. Och flertalet av oss, ser till andra egenskaper än utseende. Vad hjälper det att ha en Brad Pitt eller Orlando Bloom kopia att visa upp för vännerna, om man inte kan känna samhörighet, gemenskap, attraktion för den personen? Enklare att ha en plansch på väggen….

*Raggningsrepliker

De finns det gott om! Lyckade och mindre lyckade….jag blev en gång liknad vid en smaskig falafelrulle i ett försök att ragga – vet inte om det var en komplimang – beror väl på om han hade falafel som älsklingrätt… Raggningsrepliken, eller öppningsrepliken för att få igång ett samtal, är ganska oviktig, om man inte förmår att hålla samtalet vid liv. Om man inte kan lyssna och verka intresserad av vad som sägs, ställa frågot osv.  Ja, kan man inte det,  då hjälper inte den mest välgenomtänka, intelligenta, humoristiska raggningsreplik i världen…

Det finns säkert fler, men detta är några vanligt förekommande. Kanske är det nån som blir lättad av att läsa detta, och nån som har  plöjt igenom alla böcker i ämnet, som känner sig lite lurad…Oavsett vilket-ge inte upp hoppet om att hitta den rätta!

Marinette V

De flesta som dejtar gör det ju i hopp om att träffa Prinsen. Ibland förvandlas prinsar till grodor – och omvänt. Ifall man är i tvivel om man ska gå vidare, från dating till ett fast förhållande – ”go exclusive” – som det heter i USA, så är det några frågor man bör tänka över.

* Är den här personen mitt ultimativa val?

Ljug inte för dig själv här – frågan är allt för viktig för det! Om du skulle tänka dig den otänkbara, perfekta partnern, skulle du fortarande välja denna person?

* Vill ni detsamma?

Har ni något sånär samma mål och  värderingar i livet? Vill t.ex. du bilda familj och skaffa barn, men inte ”objektet” för dina känslor? Vill du tvunget bo i en lägenhet i stan, men ”objektet” är en utpräglad friluftsmänniska som får ångest i städer med mer än 2000 invånare?

* Känner du att du prioriteras?

Var, på ”objektets” lista finns du? Det kan ju finnas andra personer som tar mycket tid, t.ex.barn, ex, mödrar… Här pratar vi inte om att hålla ihop som ler och långahalm 24 timmar om dygnet, men har du realistiska chanser/förväntningar att känna dig prioriterad, viktig i hans/hennes liv?

* Kan ni lyssna på, och tala med varandra?

Kan tyckas lite slitet kanske, men kommunikation är lösningen på många problem. Kan ni kommunicera med varandra, ge varandra plats att uttrycka sig? Förstår ni vad det är den andre vill ha sagt? Eller är missförstånd ett återkommande problem för er?

Detta är några av de mest basala frågor man bör ställa sig innan man överlämnar sig själv och sitt liv till en annan människa. Den ideella partnern, drömprinsen/prinsessan finns kanske inte på riktig, och jag tror inte att man någonsin får 100% i ett förhållande, men om man ställer sig de här frågorna, kan men kanske få 90%. Och det är väl till att leva med – då överväger ju det positiva på livets gungbräde…

Marinette V

En del människor har ingen respekt för andras ”comfortzon”.Kom att tänka på det i dag i affären.  De ställer sig alltid lite för nära i köer, sätter sig lite för nära på parkbänken. När jag var singel och mera i svängen än nu, så märktes det också. Vissa människor ställde sig helt inpå, nästan så att man blev trampad på tårna, i försök att få kontakt.

Det är inte så många som tycker om det. Särkilt inte i ”raggnings-syfte”. Man vill själv välja vem man ska ha tätt inpå sig! Alla har sin egen comfortzon, och uttrycket ”på en armlängds avstånd” passar in på de flesta. Om man dejtar i verkliga livet eller via nätet, spelar ingen roll. Även på nätet bör man visa respekt för andra. Om man vill lyckas alltså. Där handlar det mer om att inte ställa frågor av allt för personlig karaktär vid den första, inledande kontakten. Om man är intresserad, och tar sig tid, så kommer det av sig själv.

Det är lika irriterande med människor som inte tittar en i ögonen när man pratar med dom. Eller som vänder sig bort mitt i en mening…  Så till dom som ska ut och ”ragga” i helgen -håll er på en armlängds avstånd och titta ”objektet” för ditt intresse i ögonen!

Själv har jag tur, för jag ska spendera helgen tillsammans med Mannen i Mitt Liv och alla våra barn. Det ser jag fram emot! Visst har det fördelar att vara singel, men inget slår tvåsamhet… Det är ju också därför vi går ut – för att hitta tvåsamhet – nån att dela vårat liv och våra tankar med.

Marinette V

Vill bara säga att mitt andra försök till en romantisk date, med Mannen i Mitt Liv, gick bättre! Så klassiker som räkor, avokado och vin verkar fungera ännu. Även om det känns lite omodernt. Eller är det kanske den mörka chokladen?? Vitlöksröran som vi åt till räkorna och avokadon?? Vitlök är ju lite känsligt – båda ska helst tycka om det!

Vet inte exakt vilken ingrediens som hade störst effekt, men tillsammans fungerade dom i alla fall utmärkt!

Så ge inte upp, ni som har planer om en mat-date, nu när helgen närmar sig igen… Det finns ju ett gammalt ordspråk som säger ”vägen till mannens hjärta går genom hans mage” Tänk om det är så…

Marinette V ; )

…ha på första daten. Jag tror inte att män lägger lika mycket tid och energi på sig själva som kvinnor gör. Det borde de kanske göra! I alla fall på första daten. Om man nu ska tro på de svar som inkommit i en enkät om Kvinnors drömdate…

*Kvinnor tycker om att män luktar gott, dock inte överdrivet, och är rena och fräscha.

*Kvinnor tittar mycket på händer. Så tvätta er och klipp naglarna!

*Kvinnor tycker om män som är snyggt klädda. Det signalerar att han ansträngt sig lite för att göra ett bra intryck.

*Kvinnor tycker om män som passar tiden.

*Kvinnor tycker om män som kan ge komplimanger som inte hela tiden anspelar på sex..

*Kvinnor tycker om män som kan lyssna. Som inte bara pratar om sig själva.

*Kvinnor tycker om när mannen ansträngt sig för att göra daten speciell.

*Kvinnor tycker om när mannen betalar, eller åtminstone erbjuder sig att betala, på första daten.

*Kvinnor tycker om män som är artiga. Håller upp dörren, drar ut stolen osv.

*Kvinnor tycker om när män har stängt av mobilen…

 Lite att tänka på för er som inte redan visste…

Lycka till!

Marinette V